Kerstin Lindell

APRIL 2018 |
Fredrik Ericsson

Kerstin nådde sina mål redan som 31-åring genom att bli forskningschef inom kemiteknik. Utöver en civilingenjörsutbildning tog hon också en civilekonomexamen, och en ny resa tog fart som VD för Bona AB som omsätter mer än 2 miljarder och nyligen vann priset Årets Malmöföretag på Malmö Näringslivsgala.

När vi kommer till Bona så känns det direkt att det finns något familjärt i lokalerna. Det känns jordnära och vi får ett varmt bemötande i receptionen. Vi är där för att träffa bolagets VD för att få veta lite mer om hennes karriär. Efter att vi har riggat i fem minuter med ljus kommer Kerstin in i rummet. Energin i rummet förändras direkt. Pigg, glad, positiv. Men också pondus. Vi slår oss ner och går ganska rakt på sak.

Du började på Bona 2006 och tillträdde som VD 2007. Du har vunnit flera priser för ditt ledarskap under tiden på Bona, vad du tror är anledningen till att du har lyckats bra med ledarskapet här?

– Där är väldigt mycket av det som jag själv identifierar som mina drivkrafter som är centralt. Hela affärsmodellen på Bona är ju att förlänga hållbarheten på trägolv. Alltså, istället för det här slit och släng, att man installerar och sen river man ut ett trägolv, det är ju ändå en ändlig resurs med trä. Och ett fint material. Egentligen från dag ett när du installerar trägolv så kan du få det att se lika fint ut eller ännu vackrare när det åldras. Det är rätt unikt. Det är ett naturmaterial och om du underhåller det dammfritt, luktfritt och tar hand om det så ser det fantastiskt vackert ut. Som Kastrups flygplats när jag går där och tittar på golvet, då känner jag mig genuint stolt varenda gång, för det är ju våra underhållsoljor de har. Så dels gillar jag produkten, sen gillar jag hela affärsmodellen med installation, renovering, underhåll, det här hållbarhetsperspektivet. Jag jobbade som forskningschef på Akzo Nobel och jobbade med produktutveckling i 14 år, så jag är genuint intresserad av själva produkten. Lacker, limmer, underhållsprodukter för trägolv. Det kanske låter lite tråkigt, men…det är jätteroligt, så när det gäller Bona så var det dels att jag gillade produkterna och sen gillar jag också att det är så internationellt. Det var det redan då, 98% av omsättningen utanför Sverige,17 dotterbolag och nästan 80 distributörer. Det är fantastiskt roligt, den internationella dimensionen. Och så gillar jag att det är ett helt företag – att man både köper in och man utvecklar och man producerar, man distribuerar. Det var mycket jag gillade där som man brinner för. Både med innovation och hållbarhet och ledarskap och det internationella.

»Förra året stängde vi på 2,3 miljarder kronor och gjorde nästan 245 miljoner i rörelseresultat«

Alltså, när du började här?

– Ja, när jag tog jobbet på Bona – det var mycket jag gillade med Bona. Sen hade vi ju lite problem med lönsamheten då, det var lite tuffare.

Det känner jag till, men det hindrade inte dig från att ta jobbet…

– Jag kom ju in då och hade rest väldigt mycket och jag tror mina barn var tre och sex och min tanke var ju kanske att resa lite mindre, huvudkontor i Malmö och sådär, så jag var ju inte inställd på att bli VD så snabbt, men omständigheterna gjorde att det blev så. Och det blev väldigt spännande, men också mycket jobb initialt. Vi skulle ha ner kostnadsstrukturerna, få igång affärsmodellen och jobba med att få ordning på hela vår supply chain-flöde, det var mycket som jag hade sett att där skulle man kunna jobba bättre. Det var mycket jobb, självfallet. Men det var också väldigt rewarding, alltså väldigt belönande att se hur snabbt som vi fick bra lönsamhet. 2007-8 började det vända upp rätt så bra.

Du var ju ganska ung, och det var ett miljardföretag redan då…

– Ja, det var jag, absolut. Säg att det var drygt en miljard, så vi har i princip dubblat omsättningen under de åren jag varit här. Förra året stängde vi på 2,3 miljarder kronor och gjorde nästan 245 miljoner i rörelseresultat. Så det har varit en resa både i omsättning och i lönsamhet.

Förmågan att se vad som behöver göras, vad är det?

– Kanske framförallt att prioritera. Vi brukar prata om att man ska vara en strategic doer. Det är ju väldigt viktigt att se vart man ska, men sen måste man också ha energi i vardagen för alla de små besluten i rätt riktning, alltså den exekutiva förmågan. Man måste vara ett vinnande team och det ska vara kul att jobba tillsammans. Och så måste man gilla vardagsgnetet. Jobbet.

Det här stora ansvaret som kom, det är ett familjeföretag i tredje generationen och lite problem med lönsamheten som du nämnde, att då komma in där och… var du 38?

– 39 var jag då.

39, och ta på sig den rollen, det är ett stort, stort ansvar och det är många medarbetare, och så vara mitt i livet och familj… hur var det?

– Om man backar… jag blev ju utvecklingschef när jag var 31. Så kanske karriärmässigt då, var det ju en stor stretch också. Att bli R&D manager för Industrial Wood Coatings. De ringde och erbjöd tjänsten på Akzo Nobel när jag var mammaledig med min dotter, -98 föddes hon. Då var jag bara 31 och jag var mycket yngre än de andra som var R&D manager och jag tror den enda kvinnan i princip. Och var med i ledningsgruppen och så. Så jag fick ju redan tidigt ett väldigt spännande jobb. Men det är klart att det var en stretch, jag fick fundera lite, men eftersom jag kände att det var ett så roligt företag, bra människor, bra produkter och mycket möjligheter så… man ska ju inte sitta och ångra sig att man inte tog möjligheten när man fick den. Likadant när ägarna av Bona frågade och trodde på en, så fick man ta chansen. Jag tyckte att det var en kul utmaning. Jag har aldrig ångrat beslutet men det är klart, det var mycket mer jobb att göra turn around än jag trodde. Jag hade ju inte gjort något sånt tidigare. Ibland är det bra att bara börja jobba och inte veta hur mycket jobb det är.

Det låter som det känns självklart för dig, det där ansvaret. Det låter som att du inte reflekterat så mycket över det?

– Nej, men jag har faktiskt inte gjort det. Man får ta möjligheterna. Man får ta fasta på det positiva. Man kan ju inte sitta och gräma sig om att man inte tog chansen när man fick den. Du vet de här window of opportunity, det är inte så många gånger i livet som man får dem, så då ska man inte missa att ta dem när man får dem.

Du har ju haft en framgångsrik karriär. Du har gjort mycket goda resultat många gånger. Visste du att det var så tidigt i livet? Att du är en sån person som har lätt för att skapa bra resultat?

– Nej, jag tror faktiskt… och det brukar jag säga när ungdomar frågar ibland – man måste göra det man brinner för och tycker är kul. Du läser nog normalt kemiteknik och tänker jag ska bli labbchef och kanske jag ska bli forskningschef. Och sen när man kan ticka det redan när man är 31… så jag gick aldrig i Lund och tänkte jag måste bli VD. Utan jag tyckte det var jättekul att jobba med produktutveckling. Det var därför jag var 14 år på Akzo Nobel. Och nu har jag snart varit här 12. Det är nånstans i den här nyfikenheten att utveckla nånting bättre, att tillföra värde. Sen tycker jag det är kul att jobba med människor, annars ska man nog inte ha det jobbet jag har nu. Det är roligt när man ser att tillsammans kan man göra nåt extraordinärt. Så himla mycket mer än vad du själv kan göra som individ. Alltså, den kollektiva intelligensen i ett team är ju mycket, mycket högre än den individuella. Det är kul när man gör nåt riktigt och det är mätbart och det är varumärke, det är hållbarhet och det är innovation. Jag har jobbat väldigt mycket med att engagera medarbetare – det vi kallar Bona-dialoger. Att få det kulturskiftet när man involverar dem och har en transparens i mål och strategi och var vi ska nånstans. Det är roligt att se och vi har fått bra resultat i våra medarbetarundersökningar. Det är bra när man får positiv respons på ledarskap och det är ju mycket annat än siffrorna. Men siffrorna är ju resultatet av allt vi gör tillsammans.

»Ibland är det bra att bara börja jobba och inte veta hur mycket jobb det är«

Ledarrollen då, har du alltid vetat att du är bra på det? En del säger, det visste jag när jag var fem. Att de har alltid varit den som håller ihop laget när de spelar på gården och sånt?

– Nej, det var inte så självklart för mig, faktiskt. Det var det inte. Men jag har aldrig varit rädd om nån frågat mig om jag velat ta vissa utmaningar.

Har du alltid varit lika bra? Jag menar genom skola, utbildningar…

– Ja, men jag har lätt att lära. Och det är väl också nån förmåga att ta till sig mycket information och kunna prioritera den. Det är nån kombination av personlighet, driv, energi, vilja. Men jag har haft lätt att lära mig. Det är därför jag har tre akademiska utbildningar, Civilingenjör, Teknisk Licentiat och Civilekonom. Det läser man ju inte om man inte har rätt lätt för sig. Och det var ju lite nyfikenhet som drev det, självfallet. Jag läste natur på Katedralskolan i Lund. Och sen började jag läsa kemiteknik, men då visste jag verkligen inte vad jag skulle. Först tänkte jag läkarlinjen, för att jag hade betyg så att jag kunde komma in, men jag var inte säker på att det var vad jag ville göra. Då sa mina föräldrar, ta då nåt som är lite bredare om du inte är säker. Så blev det kemiteknik.

Kemiteknik? Det känns inte så brett?

– Nej, men en civilingenjörsutbildning är ganska bred. Jag ville ju jobba med forskning på något sätt. Jag ville utveckla produkter. Sen är det kanske nåt med att utveckla företag, utveckla ett team, det är nånting i det här att man tillför värde, som är väldigt givande. Det var ingen tvekan om att det skulle vara naturvetenskap i alla fall. Det blev väldigt roligt när jag fortsatte som industridoktorand och licensierade. Då jobbade jag med tillämpad forskning för det som var Nobel industrier och som sen blev Akzo Nobel. Jag kom in på den svängen och då var det ju egentligen labbchef/forskningschef som jag var inställd på – det var målet i karriären. Men så fick jag den möjligheten rätt så snabbt och insåg att sitta i ledningsgruppen var kul och göra affärer var också kul. Så därför läste jag in en civilekonom med marknadsföringsinriktning under den tiden.

Alltså samtidigt?

– Ja, mellan -94 och -98. Sen var jag precis färdig med det -98 och så fick jag min dotter. Då ringde de och sa att nu är jobbet ditt om du vill ha det. Då tänkte jag, nu måste jag ta vara på denna möjlighet. Sen hade jag mitt andra barn, Alexander -01. Mitt i den här karriärsvängen. Det var väldigt roligt, men det var väldigt mycket resande också, självfallet. Då var jag ju R&D manager Industrial Coatings. Holland var ju centrum av Akzo Nobel-världen, så mycket resor till Holland också.

Du sitter också i en del styrelser…

– Ja. Det är också nyfikenheten. Det är en förmån att få lära sig av andra som lyckats riktigt bra. Så idag sitter jag i Peab, som är fantastiskt roligt, byggbranschrelaterat. Och sen Hexpol, som är ett internationellt kemibolag. Och sen HMS Networks som är i framkant av det här Internet Of Things och så vidare. Jag tycker faktiskt det är den bästa VD-skolan du kan göra med styrelseuppdrag. Framförallt är det väldigt, väldigt roligt. Jag tycker att det är en dimension för att få bättre förståelse för det här med ägare och styrelse och operativa frågor.

En annan sak, börsbolag och familjeägda bolag. Hur tycker du det skiljer sig?

– Du slipper allt med att vara publik och information till aktiemarknaden. Det är på gott och ont. Därför är det väldigt roligt för oss när vi får Näringslivspriset, Morotspriset, Årets ledare och så har vi fått Exportpriset som vi fick ta emot i Stockholm från Kronprinsessan Viktoria. Det är kul att få lite lagom extern uppmärksamhet. Men jag kan ju tycka att det är fördelar med familjeägt i långsiktigheten och inte bli bedömd hela tiden på sista kvartalsrapporten. Fördelen är att vi lägger all vår tid på det operativa och inte på att informera alla analytiker, så det är för- och nackdelar helt enkelt. Men, som sagt, det är många fördelar i den långsiktiga dimensionen i ett familjeföretag.

»Alltså, den kollektiva intelligensen i ett team är ju mycket, mycket högre än den individuella«

Det förstår jag, företagsmässigt. Jag tänker ledarskapsmässigt, när det funnits i några generationer. Som Bona, och nu tror jag du är andra externa..?

– Andra externa VDn, ja, det var farfar, far och son, tre generationer.

Att då komma in som en extern VD är en speciell situation, tycker jag. Inte så vanligt väl…

– Nej. Det är ju inte heller så många företag i den storleken som är familjeägda. Men det är många som är väldigt framgångsrika familjeföretag. Om man tittar på Tetra Pak och IKEA, de är ju lite större än vi, eller hur? Medan, Akzo var ju stort och publikt. Det finns ju nån storlek där det blir lite opersonligt. Jag tycker som vi är nu, 570 anställda – det gör ju att varje person kan bidra med att göra skillnad. Jag tycker det är en lagom storlek på företag, där det personliga mötet finns. Vi kan namnen på väldigt många medarbetare och det tycker jag är trevligt.

Hur många?

– Ha ha… Ja, kanske hälften i alla fall. Men det är lite coolt alltså, vi har ju hela den internationella dimensionen, vi har industrikunder, vi har hantverkare och vi har distributörer och finns i så många länder. Men vi är ändå så pass få så det blir väldigt tydligt det resultat man kan bidra med. På individnivå.

En annan grej jag vill komma in på är kopplingen mellan företag och samhälle. Och din syn på det…

– Det kommer väl lite med dels att man är förälder och lite med ålder också, nån vilja att ge tillbaka. Så jag har ju försökt själv att engagera mig, i Handelskammaren är jag vice ordförande. Jag tycker det är viktigt att det finns en arena där industri, akademi, näringsliv och politik möts, så att man har de samtalen för den här regionen som gör det bättre på lång sikt. Det är en väldig konkurrenskraft i det. Då är utbildning och infrastruktur och integration superviktigt. Sen har jag varit med i Ingenjörsvetenskapsakademien också, IVA. För jag har ju det teknikintresset och tycker det är kul med innovationer. Att lyfta fram bra, duktiga förebilder för ungdomar som väljer de här yrkena. Man vill ju att regionen ska vara så konkurrenskraftig att våra ungdomar väljer att stanna kvar här. Här är ju allt från MAX-lab ESS och LTH och Malmö universitet och Lunds universitet, så det finns fantastiska möjligheter i regionen, det gäller att ta vara på dem. Sen om de väljer att flytta någon annanstans i världen, det gör ingenting, men de ska inte välja bort den här regionen för att den inte är attraktiv. Det är min förhoppning att det ska utvecklas och bli nåt riktigt bra. Och då tror jag att företagare behöver engagera sig. Man får försöka bidra med det man själv brinner för och känner att man är duktig på. Som Bona, vi är med i Sustainable Plastics STEPS, som är ett jättestort initiativ för grönare kemi på LTH. Sånt tycker jag är jätteroligt, det är ju där framtiden är… innovation och hållbarhet. Om Sverige ska kunna konkurrera så måste vi verkligen vara i framkant när det gäller de sakerna. Där tror jag att vi företagsledare och företag har ett ansvar att hjälpa till. Där vi ser att vi kan bidra.

Innovation och hållbarhet…

– Ja, med min bakgrund och den kopplingen till Lund och akademin så är det klart att jag tycker det är väldigt roligt när vi har forskningssamarbeten med LTH som är framåtriktat. Som också ger en möjlighet att fortsätta att ligga kvar i den här regionen. Nästa år fyller vi hundra år, och vi har haft huvudkontor här hela tiden. Så det är klart att då är det väldigt roligt att de här stora satsningarna görs med ESS och MAX-lab och vi har universiteten runt om oss. Ska vi vara marknadsledande måste vi också vara innovationsledande. Jag tror att de nätverken mellan akademin och industri – det är egentligen där du kan göra stor skillnad. Det är väldigt roligt när du kan tillföra forskning till samhällsnytta. Som idag kan vi ha astma- och allergi-godkända produkter, du kan slipa om ditt golv dammfritt, luktfritt. Så vi bidrar med att hantverkarna har mycket, mycket bättre arbetsmiljö idag än som det såg ut förr. Det är roligt att se. Och många som har astma och allergi – att vi har en lösning på de problemen. Det är kul att ha ett produkterbjudande som ligger så rätt i tiden.

»Fördelen är att vi lägger all vår tid på det operativa och inte på att informera alla analytiker«

Det låter som du tycker att hållbarhet är viktigt för företags framgång?

– Ja, vi har de här superföretagen och det är ju coolt att kunna vara ett av Veckans Affärers superföretag med snabb tillväxt och hög lönsamhet, när vi ändå är i en traditionell bransch, med ett traditionellt erbjudande. Men det är nånting vi har ompositionerat i vårt varumärke – vi var ju Bona Kemi. Vi brandade om till Bona och gick in på eftermarknad och har förstärkt både det här med träning, alltså training, vi har ju hantverkarutbildning också globalt. Det är väldigt många som inte har tillgång till bra hantverkarutbildning. Då tar vi och certifierar de duktiga hantverkarna så har de ett dammfritt, luktfritt erbjudande från Bona. Så listar vi dem på hemsidan, och så får de dessutom kunder av oss, eftersom vi finns ute på eftermarknaden till slutkund, som du och jag. Vill du då slipa om ditt golv, så kan du gå in och hitta Bona-certifierade hantverkare som kommer hem, dammfritt, luktfritt och slipar ditt golv. Det är väldigt roligt när man kan erbjuda den typen av produktlösningar. Idag är ju USA två tredjedelar av omsättningen, så att det har lyckats väldigt, väldigt väl. Vi har 8 av världens 10 största retailers – Walmart, Home Depot, Target, Lowe’s, Costco, och de här, som kunder. Innan lågkonjunkturen så hade vi inga av de stora retailer-kunderna. Så det var ju 2009 om vi pratar om Bona-resan, som vår turn around kom. Men sen började vi tjäna pengar och gjorde rätt satsningar 2009, -10, -11. Då hände det inte så mycket på byggmarknaden och den globala lågkonjunkturen slog till och att sälja lack till en hantverkare som inte har nåt att göra, den står bara och blir gammal. Så det var ju mycket mindre aktivitet, både på industrikund-sidan och hantverk-sidan. Och då satsade vi på eftermarknad, i det vi kallar maintenance retail-kanalerna. Och idag är det en miljardaffär med bra lönsamhet.

Okej, då förstår jag lönsamhetens koppling till hållbarhet.

– Den lönsamheten hade vi inte haft om inte den lågkonjunkturen slagit till. Nånstans så var det lite mod också. Att ta tillfället i akt och flytta fram positionerna. Det var också drivet av att lågkonjunkturen gav den möjligheten att ompositionera oss. Och vi brandade om och satsade på vårt varumärke och hållbarhet och innovation. Det erbjudandet kom precis rätt, så vi har idag en väldigt hög varumärkeskännedom och högsta varumärkesnöjdheten i floor care-segmentet.

Hur kommer idéerna fram? Alltså de strategiska och taktiska idéerna under den här perioden. De är ju säkert många.

– Ja, absolut. Dels har jag ju haft nöjet att ha haft fantastiskt duktiga medarbetare runt mig. Men sen gäller det väl att ha en lite entreprenöriell kultur i företaget så man faktiskt kommer upp med all de här idéerna. Ibland är det inte värre än att man testar och går det inte så går det inte. Men att man ändå har en vilja. Jag vet inte exakt, men det är nånting som har gjort att vi tillsammans har lyckats väldigt, väldigt väl.

Vilken sida i dig själv tror du är den starkaste av de två, då menar jag den ena med idéerna kring strategi och den andra är execution?

– Jag tror att det är en kombination. Att ha helikoptersynen, men ändå ha energin i vardagen, alltså det man kallar strategic doer. Att man måste veta vart man ska, men så måste man i vardagen ta många rätt beslut i den riktningen för att få det att hända. Man måste ju ha en exekutiv förmåga också. Det gäller inte bara att tänka rätt, du måste göra rätt också. Och att ha förmågan att göra båda sakerna och så ha lite kul på vägen.

Så det är den mixen som är en del av ditt personliga framgångsrecept?

– Ja, framförallt ha lite kul och vara positiv. Man ska inte överanalysera det som inte gick bra, men givetvis är det bra att lära sig av det. Man behöver inte göra om samma misstag, det är kanske lite dumt. Men att man har en kultur där man vågar göra misstag, om det inte blir några negativa konsekvenser, men man tar fasta på det positiva. Det är det där med glädje och inspiration. Ett forskningslabb, du blir ju inte innovativ på beställning. Utan du måste ha kultur och processer och annat kring det. Men att du vågar testa lite.

»Det är väldigt roligt när du kan tillföra forskning till samhällsnytta«

Hur är den typen av karriär, parallellt med att man har familj?

– Jag tycker att det gäller att vara en förebild i vardagen för sina ungdomar också. Det är ju väldigt roligt att jobba, men man måste ju också känna att om nånting skulle hända så är familjen det viktigaste man har. När de är små så har man ju lite konstant dåligt samvete, så är det helt enkelt…

Haha… jag förstår.

– Men det gäller ju också att ha rätt partner, jag har haft en man som har varit väldigt stöttande och hjälpt till. Om nånting, så är ju en familj ett team, och man får lösa det efter den familjens förmågor och… frågar jag ungdomarna idag, som min dotter, så, mamma jag kan mycket väl tänka mig att vara VD, kanske inte ska just sälja golvmoppar, men… nåt annat. Så då har man ju inte skrämt dem. Det är ju inte så att, aldrig i livet, för du var aldrig hemma när vi var små, det hade ju skurit i hjärtat om de sagt det, utan… att man även är en inspirationskälla för dem. Det är det som är lite meningen med oss tekniker att vi ska ha ungdomarna att tycka att det här är kul och engagera sig. För de som har viljan i den riktningen. Jag är nöjd i alla fall att de är ambitiösa och sociala… Och de har haft mycket fördelar – vi har alltid rest mycket. Även om jag reser mycket i jobbet, så har vi alltid haft möjligheten att resa och göra kul saker tillsammans. Jag tror inte den tiden kommer tillbaka när man väljer antingen familj eller karriär, utan det gäller på nåt sätt att kunna få ihop det livspusslet.

Ja, det gäller ju alla egentligen. Men i synnerhet de som gör den typen av karriärer som du har gjort.

– Ja, sen tycker jag det är många fördelar. Jag har faktiskt inte upplevt många nackdelar att vara kvinna i karriären, utan det är för- och nackdelar och det gäller att ta fasta på fördelarna.

Jag tänkte inte specifikt på att vara kvinna, utan allmänt att göra karriär samtidigt som man är i den åldern och har familj.

– Inte så att det inte är jobbigt, det är det ju. Så är ungarna sjuka och man ska slå knut på sig. Sen har vi faktiskt haft väldigt stor nytta av att ha haft farmor och farfar och mormor i närheten i både Limhamn och Lund. När barnen var små fick de akut rycka ut ibland och det hjälpte ju till också. Så har man ett socialt nätverk runt sig, så hjälper det.

Kommer du från en företagarfamilj?

– Nej, jag kommer från en akademikerfamilj. Mina föräldrar träffades i Lund. Min mamma läste till receptarie och min pappa han läste… licensierade, han höll på och disputera då. Han var biolog, genetiker i bakgrunden. Så jag var många år utomlands när jag var liten. Jag bodde bland annat sju år i Turkiet när jag var liten. Gick i internationella skolor och så. Det internationella har jag alltid haft och lite den akademiska nyfikenheten.

I generna?

– Ja och det är därför jag också vill bjuda barnen på att följa med på deras lov till Asien, bland annat och till USA och andra ställen. Jag tycker det är väldigt fascinerande med alla kulturella skillnader och den möjligheten som finns i det internationella. Den ödmjukheten som man också får skaffa sig när man får anpassa sig. Jag är en stor vän av mångfald – jag tror att det är jättebra för framgång. I alla fall i Bonas sammanhang, när vi är ute i så många länder. Det kan inte bara sitta svenskar i ledningsgruppen.

Hur många länder är det?

– Nästan hundra. Och det är ju coolt, tycker jag. Men det är ju klart att man kan inte köra samma stil i USA som när man kommer till Japan och så vidare. Jag har alltid varit nyfiken på den internationella dimensionen. Tycker det är kul.

Den uppväxten du beskriver – hur stor del tror du att det är anledningen till nyfikenheten? Eller är det bara medfött?

– Jo, men jag tror faktiskt att man får en annan tolerans när man hela tiden får hålla sig till andra språk och får kommunicera lite på tyska och lite på turkiska och lite på engelska och jag gick ju inte på någon svensk skola, utan gick internationella skolor. Så när vi kom hem till Sverige fick jag sätta mig och lära mig stava. Hjärta och stjärna och sånt där. För först gick det inte jättebra på proven, för jag satt och funderade på hur allt stavades. Så det var bra med matte, för det var bara att räkna på.

Haha…

– Nej, det har ju sin charm, men jag tror man blir lite ödmjuk för olikheter och att det inte är skrämmande att anpassa sig. Det är härligt att ha Sverige som bas, men att ha en internationell arena privat och professionellt. Som vi har ett sommarhus i Kroatien, till exempel. Och vi kan inte kroatiska nån av oss. Så då får ungarna också ta sig fram på… prata de språk och man har en parlör och så lär man sig lite och sådär. Så lite såna spännande familjeprojekt. Och barnen var väldigt pådrivande, speciellt dottern, när vi skulle köpa lägenheten i Kroatien. Det visar ju också att de har ett öppet sinne. Det är ju kul, det här med mat och kultur och skillnader. Jag tycker det berikar. I företagandet och även privat, så tycker jag det är kul att resa.

Jag undrar också om du har tips till yngre entreprenörer?

– Jag tror att det är jätteviktigt att du väljer nånting som du tycker är roligt. Alltså nånstans så är det ju grunden för att du ska lyckas. Att du tycker det är skoj. Du ska jobba så pass länge att du måste komma hyfsat rätt där. Och då måste man välja det som man tycker är spännande och roligt. Ofta är det att saker man är bra på tycker man är roligt och så kommer man in i en positiv spiral.

Och de som är lite äldre – de som är i karriären eller driver mindre företag?

– Om du ska bli bland de bästa i världen, så måste du ta fasta på det som du är riktigt duktig på. Och du måste vara medveten om det du inte är så bra på, självfallet. Om man är ett par stycken så kan man ju brygga det som man inte är så duktig på. Men du måste hitta dina egna drivkrafter. Dels vad du är bra på och vad du brinner för. Så i mitt fall så är det mycket kring innovation och hållbarhet och det internationella. Varje individ måste hitta vad den brinner för och det är ju de drivkrafterna som man förhoppningsvis kan projicera till nånting som är nyttigt i ett företagande.

Är du en tävlingsmänniska?

– Ja, det är jag. Men inte sån så att jag socialt måste vinna alla spel och komma snabbast fram och så. Utan mer på det professionella planet. Som nu Bona i den här klassen, jag tycker det är jätteroligt när vi blir Årets superföretag. Akademiskt har jag alltid velat vara duktig. Och som forskningschef ville jag ha de bästa patenten och mest lönsamma produkterna, mest lönsamma uppfinningarna. Och är vi ett företag ska vi också vara ett föredöme i branschen med innovation och hållbarhet och varumärke och ledarskap och de bitarna. Så på det sättet är jag en tävlingsmänniska, men jag är inte det på alla plan. Privat är jag inte sån tävlingsmänniska. Det blir jobbigt om man ska vara bäst på allt.

Och när du var yngre, idrott och så?

– Jo, men jag har alltid idrottat, men inte på någon extremnivå. Utan jag håller igång ett par dagar i veckan. Har alltid gjort i hela mitt liv. Det är ett sätt för att både fysiskt och mentalt må bra.

Vad gör du då för nånting?

– Jag är på gymmet och sen springer och när jag är ute och reser har jag alltid med gymkläder och går på gymmet. Speciellt i USA, där det är öppet i princip dygnet runt, för när man vaknar där fyra, fem på morgonen så kan man lika bra kolla mailen och gå ner och gymma en timme, sen är man väldigt hungrig när frukosten börjar där klockan halv åtta.

Haha.. jag tror inte alla tycker att man lika bra kan kolla mailen och träna fyra på morgonen, om man vaknar då…

– Men så är det ju. Sen är det inte lönt, om man bara är där en vecka, så ställer man bara om halvvägs – fyra av de åtta timmarna. Så då är det ju jättebra att jobba lite och gymma lite. Jag tror att det är viktigt att vara lite rädd om sig själv – både träna och äta och sova och ta hand om sig själv. Speciellt om du reser och stressar och så. Det är så mycket stress som du inte kan undvika, så det du kan påverka kan du lika gärna vara lite snäll mot dig själv. Och ett sätt är för mig att hålla mig lite i form. Åka skidor och göra saker. Och det är kul att göra tillsammans med ungdomarna också.

Man konstatera att du hunnit med mycket på alla plan så här långt i livet. Du verkar ha tagit många bra beslut och det har gått bra – finns det några punkter på vägen då det varit tvärt om? Det där blev helt snett, eller det där blev…

– Nej, det har jag ibland funderat över, men jag ångrar mig faktiskt inte över nånting där. Jag är nöjd med mina val. Och jag läste det jag tyckte var skoj och så.

Även resultatmässigt, att något blev fel?

– Nej, vi har ju inte gått på några minor. Det är det man försöker undvika. Sen är det klart att vi gjort många fel beslut, men inte värre än att vi kunnat korrigera och göra fler rätt beslut. Det är lite 80/20-regeln, det gäller att göra mer rätt än fel. Men man får inte vara rädd för de felen utan man får säga att det där blev inte bra och så får man korrigera det.

Är du orädd i ditt beslutsfattande?

– Nej, men ibland är det lite no guts, no glory. Alltså, vi fasade ju ut en massa lösningsmedel i Europa 2009, mitt i den värsta lågkonjunkturen. Det var kommunicerat i 2007 att vi skulle ta bort lösningsmedelsbaserade produkter om två år. Men då trodde man ju inte att det skulle vara den där lågkonjunkturen samtidigt. Då var det lite så att man tänkte, vi kan inte backa på beslutet nu. Det blev lite jobbigt och så hade vi brandat om från Bona Kemi till Bona och vi skulle positionera oss med hållbarhet och innovation och varumärke. Det var ju en resa vi hade bestämt oss för att göra. Men det blev ännu mer tydligt 2009 att nu måste vi gå in på eftermarknaden och ta den här möjligheten. Så det var ju en riskbedömning. Vi sa okej, det inte värre än att har vi kommit överrens om att vi ska försöka, så får man försöka och hade det inte gått, hade man fått backa tillbaka igen. Så det är hela tiden lite risk/reward, men det är ju det företagandet går ut på. Du får inte bli handlingsförlamad och vela med att genomföra något. Du får lyssna på alla, ta ett beslut. Sen får du genomföra ditt beslut och så får du efteranalysera och kanske korrigera. Men man måste vara tydlig i genomförandet, tycker jag.

Vad hände efter dina utbildningar, började du jobba direkt?

– Mellan jag var färdig civilingenjör och började licensiera så var jag ute och reste sex månader. Men annars gled jag igenom utbildningen rätt så snabbt. Så jag var rätt så ung när jag var forskarstuderande, jag stod ju som lärare för en del av mina kursare som tagit sabbatsår och killarna gjorde lumpen på den tiden, så jag var väldigt ung. Jag har alltid varit rätt så effektiv och fått mycket gjort.

Vad skulle du kunna ge för tips till mindre företag, alltså ner till fem anställda och ännu mindre? Jag tänkte då strategiskt.

– Jag tror att det är jätteviktigt att dels rätt så tidigt ha något externt bollplank eller coach eller någon styrelse. Även om man inte har nån styrelse så kan man ha nätverk. Man kan ju göra sånt att man går på nätverksträffar på Handelskammaren eller på Ideon Innovation, alltså det finns ju arenor där du träffar andra människor. Jag tror det är väldigt viktigt att få annan extern input. Och det kan man ju få på olika nivåer.

Från de som har mer erfarenhet?

– Ja. Mentorskap eller nån coach som… jag har ju haft, nu vill jag inte nämna namnen, men unga kvinnor som har skrivit till mig och velat ha mig som mentor/coach och sånt där och då säger jag alltid att vi kan väl åtminstone luncha, ibland. Nu ska du kanske inte skriva det, för då kanske jag får äta lunch hela dagarna…

Ha ha ha…

– Haha.. men man ska bidra och hjälpa varandra. Där tror jag att de flesta bidrar med sin erfarenhet. För de som har lyckats vill jättegärna att andra också ska lyckas och ge tillbaka, så jag tror inte man ska vara rädd för att fråga och be om hjälp och hitta de kontaktytorna externt. Jag har aldrig haft hjärta att säga nej, utan har försökt att hjälpa till på olika nivåer. Allt från att man tagit en lunch och gett lite feedback och råd och sånt. Men jag tror att det är rätt viktigt. Då öppnar man upp och ser möjligheter, man får energi och de kan boosta en lite.

Tack för de tipsen och tack för din tid.

– Tack själv.

AV Fredrik Ericsson
E-Mail fredrik.ericsson@galoreweekend.se

Fler Intervjuer

april 2019
Olle Berggren
mars 2019
Olle Berggren
mars 2019
Olle Berggren
» 0 « HUSHÅLL
3 EDITIONER
0:-
» 0 « Företag
3 EDITIONER
0:-