Rolf Axel Nordström

AUGUSTI 2019 |
FREDRIK ERICSSON

Ekologisk mat är ett ämne som berör oss alla, som diskuteras i media och som det råder många olika meningar om. På redaktionen har vi pratat om det under flera år, inte minst på luncherna. Vi ville ha mer kött på benen och besökte Rolf Axel Nordström på Ängavallen, utanför Malmö, för att få en inblick i hur det är att odla utan kemikalier och föda upp djur utan mediciner. Samtidigt fick vi reda på hur vissa delar av matindustrin fungerar och har fungerat i många år.

Varför är det så noga med toleranser kring vad vi stoppar i oss? Lite skit rensar väl magen? En vanlig syn är att låga halter bekämpningsmedel inte är något problem. Men en rapport från Världshälsoorganisationen (WHO) visar att mycket små halter bekämpningsmedel kan vara cancerframkallande eller ha hormonstörande effekter. Hormonstörande ämnen misstänks bland annat leda till diabetes, fetma och bröstcancer. För att inte nämna hur det påverkar våra livsnödvändiga bin. En annan allmän uppfattning är att ekologisk odling ger hälften så mycket mat. Detta kan stämma på utvalda grödor, där mycket bekämpningsmedel används, men enligt en studie i tidskriften Agricultural Systems ger en ekologisk odling i höginkomstländer i snitt 80 procent av den skörd som oekologiska odlingar ger. Dessutom ska det vägas in att vi i västvärlden förbrukar motsvarande 500 liter olja per capita för att producera besprutningsmedlen till de oekologiska skördarna. Inte konstigt att meningar går isär. Rolf Axel Nordström, som startade upp Ängavallen för ett halvt sekel sedan, har vigt sitt liv till att föda upp djur på absolut bästa, hänsynsfulla sätt. Med foder som odlas på gården, med hänsyn till djurens beteenden och drifter och med hänsyn till vilka djur- och växtsorter som klarar sig bäst på just den mark han har.

Hur kommer det sig att du satsat så mycket på ditt jordbruk?

– Anledningen till att jag är jordbrukare, är mitt stora djurskydds- och djurrättsintresse. Vetenskapen när det gäller djur heter etologi. Det betyder läran om djurens beteende. Så att om man är stadsbo och till exempel ska få sin hund att någorlunda göra vad man själv vill eller om man ska försöka rida på en häst, så är det bra att veta ”hur tänker hästen? Hur tänker hunden?”.

Har du alltid varit lantbrukare?

– Jag är uppväxt som stadsbo i Malmö och köpte Ängavallen, som då låg i ruiner, när jag var 26. När jag kommer in i den här världen, så visste jag inte vad jordbruk var. Ingen i min släkt har varit lantbrukare, utan de har varit entreprenörer och företagare i olika branscher, ungefär fem generationer tillbaka i tiden. Jag är ju född i en färgfabrik. Så att jag var tredje generation, ende son. Där var det ett stort fokus i familjen på att jag skulle in i familjeföretaget. Det var Nordsjö färg. Nordström, heter jag. Sjögren, heter de andra. Och Nordström och Sjögren blir förkortat varumärket Nordsjö.

De ville ha in dig i familjeföretaget. Fick du inte välja själv?

– Det fanns inte. När jag föddes den 15 oktober 1944 på Malmö kvinnoklinik så la min far upp en plan. Så, nu ska du göra så, sen ska du göra det, sen ska du göra det. Det fanns inte frågan ”vad vill du, min lille vän?” Så det dröjde till jag var 23, till jag bestämde mig att jag skulle gå på Lantbruksuniversitetet i Alnarp och bli lantmästare, som är en högskoleexamen på Lantbruksuniversitet.

»Jag var absolut först av alla. När jag åkte runt till Ica, Coop och Dagab 1981, så sa de bara ‘Nej, det vill vi inte ha’«

Togs det emot friktionsfritt då?

– Nej, nej, då blev min far och jag ovänner och sen talade vi inte med varandra på ett vettigt sätt från -67 till -83. Så det var lång tid.

Men jag ville hålla på med djur och har alltid haft djuret först i fokus. Jag har ju grisar, får och kor. Och vad är då grisar, får och kors starkaste drifter, naturliga drifter? Vad vill grisar göra, alltid, alltid, varenda sekund, om de får? En grej. Böka, böka, böka, böka, varenda sekund, hela året om. Men i Sverige tillåter man att grisar föds upp inomhus på betonggolv. Om man ska ha dem inomhus, så måste man kompensera det med tre, fyra decimeter tjocka djupströbäddar. För då kan man till viss del kompensera det. Men det naturliga är att alla grisar ska vara ute året om. För de går och bökar efter rötterna, så tar de en och annan daggmask som delikatess. Och det tycker de är kul.

Hur har du kommit fram till vilka djur du ska ha på gården?

– Jag har valt de djuren som är anpassade till den plats på jorden där just min gård Ängavallen finns. Hade vi åkt runt hela världen före 1945, så hade alla grisar, får, ankor, getter, gäss, hönor och kor, sett helt olika ut beroende på var i världen man hade sin gård. Allting har sin grund i klimatet och jordtypen. För det börjar ju med att odla mat till djuren ”vad kan jag odla för att ge som mat till mina djur?” (Skulle man välja att importera djur, så medföljer problemet att man måste importera foder också om det inte går att odla det på platsen.) Då får man tänka ”är det en plats med mycket kyla, mycket värme? Är det en plats med mycket regn, lite regn, mycket sol, lite sol? Är det sandjordar, mulljordar? Är det olika varianter på lerjordar?” och så vidare. Då finns det olika odlingsbetingelser. Det är olika mineralhalter i jorden och klimatet som påverkar.

Om vi går tillbaka till vår egen situation, då kan vi säga 900-talet, vikingatiden, då började vi slå oss ned och då startade vi jordbruk. Då provade vi att samla på oss olika fröer. De som funkade att odla vidare… Ja, det är ju de man odlar vidare. De andra blev ingenting. Och sen domesticerar man. Man tämjer djuren och de djuren som kan överleva på det jag kan odla är ju den varianten på grisar, får, kor, ankor, getter och gäss som jag kan ha på den platsen på jorden där jag har min gård. Då är det ju dem man ska använda. Genom detta urval får man härdiga djur för platsen de lever på.

Djur och antibiotika

Poängen med detta är såklart att slippa få sjuka djur och slippa ge djuren antibiotika eller andra mediciner eller kemikalier, något som vi konsumenter i nästa led får i oss. Om en gris blir sjuk i Sverige får enbart den grisen antibiotika och inte hela gruppen grisar som den går tillsammans med. Det är däremot fallet i flertalet EU-länder. Denna överanvändning av antibiotika har lett till en explosionsartad ökning av multiresistenta bakterier, MRSA, i flera EU-länder.

– Även om vi är på tredje eller fjärde plats av de länder som använder lägst nivåer, så vet konsumenten aldrig om den får kött från djur som har blivit antibiotikabehandlad eller behandlad med andra mediciner. För allt kött som har kommit till slakteriet, med bondens nummer som han har stämplat/tatuerat på grisen styckas. Sen blandas alla kotletter och skinkor. All köttfärs är en blandning som kommer från djur som har fått jättemycket antibiotika, och lite antibiotika, och de som inte har fått någonting alls. Om man är intresserad av att äta total kemikalie- och medicinfri mat, kan man inte äta svenskt kött i största allmänhet, utan då måste man veta var det kommer ifrån. Ett tips att åka ut på olika gårdar och veta var och hur det har gått till, berättar Rolf Axel.

»I Sverige tillåter man att grisar föds upp inomhus på betonggolv«

Djurskyddsbestämmelser

Enligt Icas Grillrapport 2016 vill allt fler svenskar äta svenskt kött och svenska grönsaker. Det är jätteviktigt ur transport- och miljöperspektiv, men det förutsätter att man inte importera fodret. De svenska djuren har generellt inte mycket bättre djurskyddsbestämmelser än andra, trots att vi i många avseenden är världsledande.

– Då vill jag gärna ta ett exempel från grisars värld. Om du tänker dig en gris som väger 100 kilo levande vikt. Hur många kvadratmeter tror du de svenska så kallade ”djurskyddsbestämmelserna”, som absolut inte är några djurskyddsbestämmelser, säger att du minimum ska ha som svensk grisuppfödare? Vad tror du? 0,94 kvadratmeter! Det är ju nonsens och höjden av cynism att säga att ”detta är något liv värt att leva”. Om det då finns andra länder som har 0,84 och 0,8 så är ju Sverige bättre än dessa men allting, även Sverige, är totalt felaktigt om man ska ta hänsyn till djuren. Det är bara skitsnack och det är att vilseleda folk att tro att det är bra som det är. Det är det absolut icke. Det har lagts en blöt filt över hela debatten. Eftersom vi redan är världsmästare i våra egna ögon, så behöver vi inte bli bättre. Och det är katastrofalt för en utveckling i en djurvänlig, alltså äkta djurvänlig, uppfödning. Där har staten, Jordbruksverket och Livsmedelsverket ett oerhört stort ansvar, säger Rolf Axel.

Dina grisar går ute, det ser vi. Vad finns det mer för regelverk som inte gynnar djuren?

– En annan sak är till exempel att alla hondjur är beredda, med sitt eget liv, försvara sin avkomma. Därför är det fullständigt oacceptabelt och väldigt allvarligt att svenska staten, via regelverken, godkänner att hos en mjölkbonde i Sverige när kalven föds får den aldrig träffa sin morsa. Man får lov att ta bort den direkt. KRAV säger 24 timmar. Jag säger ”det är upp till kon” och det innebär att de får vara tillsammans fem, sex, sju månader. Det är upp till kon som säger att ”nu unge man eller unga kvinna, nu får du flytta hemifrån och skaffa egen lägenhet”. Det är den naturliga avvänjningstiden.

Hur har det blivit så i vår livsmedelsindustri?

– På mitten av 1900-talet skulle allt effektiviseras. Vi ska öka volymen på alla våra spannmålssorter. Vi ska ha snabbväxande djur. Vi ska ha kor som mjölkar oerhört mycket. Vi ska ha hönor som producerar mängder med ägg. Och då kan vi inte använda våra gamla sorter, för de producerar för lite. Dessutom, efter kriget, kom Fritz Haber på att man kunde använda överskottet av ammoniak från krigsindustrin till att tillverka konstgjort gödsel, kväve, som dumpades ut till alla bönder för knappt några pengar. Och då släpper man ut detta kväve på våra gamla beprövade sorter. Och de hade ett långt strå och den ädlaste delen, det var ju kärnorna i axet man använde till att göra bageri- och rågmjölet av. I och med att man fick kväve, så blev det här strået ännu längre, det bröts och blev liggande. Och ligger det vid marken så är det värme och fukt där, och då gror råg- och vetekärnorna på marken och blir bakningsodugligt. Därför så hittar då ett annat snille på en kemikalie som heter cycocel och då stannar plantorna i växten. Då kommer bestånden så tätt nära på marken där det trots att det stormar i Skåne, så kan inte vindarna hålla väck fukten och värmen, så det blir mögelparadis. Värme och fukta ger ju mögel till växt. Då utvecklar man fungicider, alltså mögelbekämpningsmedel. När man ändå är i gång så hittar man på ogräsbekämpningsmedel och insektsbekämpningsmedel och allt vad det vara må. Då har man börjat sätta i gång med växtförädlingen. Man vill öka volymen. När man då hittar gener för ökad växtförädling, så får man med sig i den genen att den är överkänslig för en viss sjukdom. Och då utvecklar man en kemikalie som man sprutar på för att den ska få volymen, men man måste spruta för att om den blir sjuk, ja, då blir det ingen volym alls. Så har man gjort. Och det är det som är problemet, att de ursprungliga sorterna har valts bort.

Sen hade vi hönor, och hönan började värpa när ljuset kommer i februari och sen värpte de hela vägen till då ljuset försvinner i november, december. Och då tog man de äggen. När jag var liten, då doppade man dem i vattenglas och så hade man dem i skafferiet. En sån höna levde i tio, femton år. Den hönan hade fortfarande ordentliga muskler, så att på skånska kunde den bli kogehöna med ris och curry. Det är annorlunda för moderna höns. Senare tyckte man att de ska inte gå ut, de ska vara inne, vi ska inte ha några fönster, vi ha ska ha ett ljusprogram. 24 timmar tycker vi är för lång tid, så vi gör 19 timmar och så gör vi ett ljusprogram. Och så gör vi vår, sommar, höst, vinter, vår, sommar, höst, vinter, vår, sommar, höst … och 57 veckor senare så är den hönan paj, färdig med livet och har inget värde, för hon har inga muskler. Och eftersom hankycklingarna, alltså tuppkycklingarna av värphönsras inte kan producera ägg, så avlivar man varenda en tuppkyckling omedelbart. Då är frågan, har vi rätt att hålla på att joxa med levande djur på detta sätt? Vi har skapat en ras där vi inte vill ha tuppkycklingarna och avlivar varenda en. Det förekommer också att vi slår ihjäl tusentals killingar, alltså getter, eftersom vi vill ha getost, men inte getkött. Alltså frågan är, har vi rätt att göra det här? Alla djur har samma känslor. Och det är då vi kommer in i, vilket jag har brottats med hela mitt liv, kan det vara rätt att under vissa omständigheter äta kött? Jag har själv varit vegetarian under perioder.

»KRAV säger 24 timmar. Jag säger ‘det är upp till kon’«

Kor och växthusgaser

En annan aspekt som det pratats mycket om och som vi också fått olika rapporter om är huruvida köttuppfödning är en miljöbov. Att skövla regnskog i Sydamerika för att skapa betesmarker till kreatur är såklart inte bra, men att nötdjur i mindre skala släpper ut för mycket växthusgaser råder det delade meningar om.

– Alltså, flermagade djur, kor och får och getter har fyra magar. De har våmmen, nät-, blad- och löpmage. Det finns en anledning till att kor, får och getter har fyrmagssystem. Detta är ett långsamt men ett fantastiskt matsmältningssystem. Så när den här gräsbollen som kan bestå av ängssvingel, olika sorters klöver, timotej, cikoria, kummin och andra örter, åker upp och ner i de olika magarna, så har de naturligt olika biokemiska vätskor som gör att de kan producera sina egna proteiner. Så om du och jag blir veganer från och med i morgon, då har vi bara en mage, precis som grisar, kyckling, kalkon. Ska vi bli veganer så måste vi ju äta ärtor och bönor, annars dör vi. Vi kan inte bilda våra egna proteiner. Då dör vi efter fem, sex, sju månader, när vi har tömt alla våra förråd i kroppen. Men det fantastiska med får, kor och getter är att de bildar sina egna proteiner. Och är det så att man ger dem bara gräs, så får man också en förbättrad fettsyresammansättning, både i kött och mjölk. Men framför allt så får man ett fortsatt välbefinnande hos djuren. I dag är det inte så. De flesta kor, även KRAV-mjölkbönder, ger dem enmagade djurs kost med soja eller olika böner och ärtor. Då saboterar man hela matsmältningssystemet. Man förändrar pH-värdena. Det innebär också att den typ av djur vi har i dag, är i min värld totalt felaktigt, säger Rolf Axel.

Bin

Ett annat ämne som också kan knytas till miljö är att de ensamlevande vildbina håller på att försvinna. Först kom rapporter om att bin håller på att dö ut. Sen kom insatser i form av urbana bikupor som skulle rädda mångfalden och kompensera människans ingrepp på naturen. Nu lyder de senaste rönen att alla nya honungsbi-samhällen konkurrerar bort solitärbina ännu mer och den nya insatsen är att vi ska anlägga vilda ängar på våra gräsmattor och i parker för att alla sorters bi ska få plats.

Delade meningar

Mycket av det vi hör och bildar vår uppfattning på är vinklat åt olika håll. För fem år sen gjorde SVT en djupdykning i ämnet, Vinklade förenklingar i ekomatsdebatten, med uppseendeväckande uttalanden.

“Man kan nog säga att alla här på Lantbruksuniversitetet tillhör de två olika sidorna i konflikten. Om jag vore du så skulle jag nog prata med en forskare på ett annat universitet i stället”, sa Lantbruksuniversitetets egen presschef Mikael Jansson till SVT när de försökte hitta någon forskare som kan uttala sig opartiskt.

“Jag tror inte att de har räknat fel i sig, däremot så tycks de i sin sammanställning ha valt studier som ger en viss vinkel på resultatet. De har inte gjort en heltäckande analys”, sa Line Gordon, vice forskningschef på Stockholms universitets forskningsinstitution för hållbar utveckling, ”Stockholm Resilience Centre”.

»Framtiden är ju att man kommer till insikt«

Men Rolf Axel har en ljus syn på framtiden.

– Framtiden är ju att man kommer till insikt. Jag tycker vi ser ljuset i tunneln. Jag tycker att Greta Thunberg har gjort ett fantastiskt arbete. Jag menar, att denna modiga, välutbildade och konsekventa tjej, som verkligen lever som hon lär, har fått de mest negativa kritiker att ändå försöka reflektera och fått ett enormt genomslag. Även om hon inte kan klara detta och allt som kommer i hennes kölvatten, så har vi fått i gång en enorm rörelse.

Och i jordbruket då?

– Ja, sen galna kosjukan vid sekelskiftet har det tagit fart. Det var bland annat landsbygdsministern Eskil Erlandsson, han hittade på Matlandet Sverige. Då utsåg man matambassadörer från alla landskap. Jag blev utsedd av regeringen för Skåne och då var det att man skulle med typ Ängavallen som förebild, och andra, förädla sina egna råvaror. Så hade man djur skulle man starta eget slakteri och charkuteri. Hade man kor eller får eller getter man mjölkade skulle man ha eget mejeri och ysteri. Hade man spannmålsodling skulle man göra ett bageri och kanske göra olika müsli och andra varianter och så vidare. På det viset skulle vi få mångfald, i stället för enfald som vi har i dag.

Vi har utarmat hela vårt matkulturarv på grund av att regeringen, dåvarande Socialdemokraterna och Bondepartiet bestämmer -52 att införa planekonomi i jordbruket. Det var då man kunde köpa upp. Det har inte funnits en kraftigare centralisering inom någon näringsgren i jämförelse med jordbruket. Det skedde på det sättet att man bestämmer att fastställa priset. Det finns en nidvisa som hette “ett öre mer för mjölken”. Jag tror att det var Ulf Peder Olrog, som ironiserade över att man efter modell från Sovjetunionen där man hade Sovchos- och Kolchosföreståndarna, förhandlade med staten om priserna, så förhandlade LRF å jordbrukens vägnar om priserna på mjölk och spannmål med mera, med svenska staten. Då fastställer man priset och så gör man enorma tullmurar mot omvärlden. Man fick ingen konkurrensutsatt jordbrukssektor, utan det blev skyddad verkstad.

Var det så här i Sverige?

– Ja, absolut. Jag hade ju läst företagsekonomi innan jag blev lantmästare och innan jag kom hit. Jag hade varit här i ett halvår, så kom en kille och sa ”hallå du, din stadsbo, välkommen ut på landet. Jaha, du ska börja med grisar, själv ska jag börja med mjölk”. Jag svarade ”jaha, vad är det för speciellt med din mjölk?” Det frågar man om man har läst företagsekonomi. Om det är en enorm överproduktion, då kan man inte starta en exakt likadan utan någon speciell idé. Då går man under i en normal ekonomi. Man måste ha någonting som skiljer ut sig. Varför ska man köpa min mjölk om det redan finns en enorm mängd till låga priser? Då sa han ”jag förstår inte vad du snackar om. Jag är med i bondekooperationen, och bondekooperationens mejeri har mottagningsplikt”. Och det hade jag inte läst om. Jag hade hört talats om Sovjetunionen… Så sa jag ”vad menar du med det?”, ”Jo, alltså de tar hand om allting som vi producerar, och det gäller även spannmål och kött och alltihop”. Och då startar man ännu mer av köttproduktion och ännu mer mjölkproduktion och ännu mer spannmål, och sen så bara skickar man iväg det till Lantmännen, till Scan eller till Malmö Nya Mejeriförening som Skånemejeriet hette då, och så fick de ta hand om det. Sen dumpade de överskottet på världsmarknaden och då betalade staten prisskillnaden.

»Jag kommer aldrig att sluta arbeta. Jag jobbar fortfarande 70-75 timmar i veckan. Och jag blir ju 75 år i oktober«

När det gäller ekologiskt jordbruk, kan man säga att Ängavallen har varit lite av en pionjär i Sverige?

– Jo, jag var absolut först av alla. Alltså när jag åkte runt till Ica, Coop och Dagab 1981, högst administrerande direktören där, så sa han bara till mig ”ja, vad då”. Jag sa att jag har grisar som går fint ute året runt. Inga mediciner och käkar vegetarisk kost. Och kommer också bli slaktade på gården. Så sa han ”det har vi aldrig hört talats om. Vad ska det vara bra för? Springa runt. Vad sa ni, 20 % högre pris? Nej, det vill vi inte ha”. Det var först 1982 som Raoul Hasselgren på dåvarande NK visade intresse för våra produkter i samband med att vi byggde egen gårdsbutik. Men nu har vi nått vändpunkten och allt fler gör som vi.

Jag har också börjat att tänka om när det gäller de heterogena grupperna av råg och vete som man kallar evolutionsvarianter… alltså ytterligare komma med nya idéer på det sättet. Så vi provar i år en norrländsk enormt snabbvuxen vårkorn som växer. Sen är tanken att vi då ska så ut sommarrovor. Sen när vi har skördat den här snabbväxande, eller den är inte snabbväxande, men den växer på en kortare tid, för i Norrland så har du ju väldigt kort sommar och den överlever där. Här nere kan jag då ha den och sen så sår jag in sommarrovor. Sen låter jag fåren gå ut, och så betar de och äter blasten som växer ovan jord. Sen så när jag har haft får där en månad, så till sist släpper jag ut grisarna som då bökar upp den här rovan som är nere i marken. Och på det viset får jag olika nyttjanden av olika delar i jorden. Så jag utarmar inte jorden. Jag har läst i en gammal bok om midsommaråg. Då sår man det vid midsommar och sen växer det upp. Sen kan man då släppa ut kor som betar av detta. Därefter ska den växten återhämta sig under senhösten, och så ska den året efter ge en skörd av råg. Det får vi se, hur det fungerar. Jag är enormt lycklig för jag kommer aldrig någonsin att sluta arbeta. Jag jobbar fortfarande 70-75 timmar i veckan. Och jag blir ju 75 år i oktober.

FAKTA

NAMN: Rolf Axel Nordström
ÅLDER: 74 år
GÖR: Lantbrukare. Grundade och driver tillsammans med Niclas och Birgitta familjegården Ängavallen.
FAMILJ: Hustrun Birgitta, sönerna Niclas, Mathias, Andreas.
UTBILDNING: Studentexamen i moderna språk, Handelsstudenten, lite Juridik och Lantmästare.
BAKGRUND: Gick på engelsk internatskola vid 12 års ålder (de andra 16 år).
MOTTO: Alla djur ska kunna leva ett för dem naturligt liv.

 

UTMÄRKELSER

Rolf Axel Nordström och Ängavallens Gård har fått många fina priser under årens lopp.
1984: Tidskriften Gourmets diplom för ”god matkultur”.
1994: Konsumentgillesförbundets årsstipendiat ”Vi konsumenter och förvisso även grisarna på Ängavallen ser Dig som en hyvens grisfarmare. Från kulting till rullsylta samverkar Du med naturens lagar och på djurens villkor. Detta ger ärlig mat, nöjda konsumenter”.
1996: Tidskriften Gourmets diplom för ”värdefulla bidrag till det goda bordets kultur”.
1998: ”Guldaxet”, Celiakiföreningen i Stockholms län.
1999: Gastronomiska Akademiens diplom för ”ekologiskt och etologiskt genomtänkt produktion av fläsk från lyckliga grisar”.
2000: Academia Gastronomica Scaniensis (Skåneländska Gastronomiska Akademien) diplom för ”En högkvalitativ fläskköttsproduktion med kontroll av hela produktionskedjan”. Vellinge kommuns miljöpris.
2001: ”Årets pölse” – Gammeldanskens vänners restaurangpris.
C-märkt – Centerpartiets miljö- och livsmedelspris.
Kvällspostens miljöpris utdelades på Guldnatten i Malmö till ”stadsbon som blev engagerad lantbrukare, som länge kämpade ensam och under starkt motstånd för sin tro på en i ordets bästa mening human djurhållning och som genom sitt föredöme återupprättat tron på det skånska lantbrukets framtid”.
2002: Svenska kocklandslaget vinner VM i matlagning med hjälp av Ängavallens späda HälsoGris®.
2003: Ängavallens Gård blir, tillsammans med 21 andra stjärnkrogar i Skåne, utvald att representera Skånska matupplevelser.
Stadsbyggnadspriset.
2004: ”Sveriges Bästa Bord” för utpräglad gastronomisk profil har Ängavallens Gård utvalts att ingå bland Sveriges Bästa Bord. Vid bedömningen har särskild tonvikt lagts vid kökets matlagning och den omsorg, kunskap, talang samt råvarukänsla som ligger bakom rätterna som serveras.”
2005: M Sandahls ”Pour le mérite gastronomique”.
”Sveriges Bästa Bord”.
2006: Vinnare ”Första Fröet 2006” Skånemejeriers pris för nytänkande och entreprenörskap inom den skånska matkulturen, med följande motivering: ”Det låter som något som hör himlen till, och kanske är det just tron på vad som är rätt, som blev till en makalös stridslust och entreprenörförmåga hos en familj som envist kämpat för det naturliga mot det onaturliga och som lika envist fortsatt att tro på sin idé och utvecklat den från naturlig och sund djurhållning till ett eget rike av matproduktion och njutning baserat på respekt och kärlek till vad naturen kan ge, om vi bara inser att vi måste ge något tillbaka.”
”Sveriges Bästa Bord”
2007: Stipendiat på Interfood, Sveriges största matmässa. Rolf Axel Nordström har med en envis entusiasm av sällsamt skådat slag lyckats genomföra en gastronomisk gärning som har väckt rättvis beundran i hela landet. Rolf Axel valde att tidigt gå emot etablissemanget och gjorde det som ingen då ansåg var möjligt, nämligen att utveckla en mycket god djuromsorg för att få fram en hög matkvalitet. Rolf Axel har dessutom lyckats göra detta till en god affär. Juryn kan konstatera att om vi skulle återfödas som grisar så skulle Ängavallen vara en plats där vi med nöje skulle kunna tänka oss att få ströva fritt och böka. Utan sådana som dig hade det gastronoimiska ekologiska Sverige varit mycket fattigare. Du är värd all vår respekt och Interfood stipendium 2007. Mathias Dahlgren, juryns ordförande.
”Sveriges bästa bord”
2008: Ängavallen utsedd till året ekokrog av White Guide I hård konkurrens har White Guide utsett Ängavallen till året ekokrog. Det är en utmärkelse vi är oerhört stolta över och som vi ser som ett kvitto på att vi gör rätt som ställer högre krav än Krav. Men det är också ett kvitto på att vi har gjort rätt som har satsat på att se till att de bästa råvarorna också blir till den godaste maten. Nu satsar vi på att bli ännu bredare och ännu bättre. Det är inte lätt men vi är envisa.
2009: Ängavallen får utmärkelsen Wine Spectator Award of Excellence 2009 tack vare vår högkvalitativa, ekologiska och biodynamiska vinlista.
Priset ”Årets medvetna krog 2009” tilldelades på Restauranggalan för vårt helhetstänk kring ekologi och mat.
Priset ”Top DUNITABLE Award 2009” ”Restaurange nyttjar ljuskällor och miljö optimalt och lyckas med enkla medel skapa en högst personlig touch”.
I november delade även Allt om mat ut sitt finaste pris ”Stora matpriset 2009” till Rolf Axel Nordström och Ängavallen för ett uthålligt och ekologiskt entreprenörskap som inspirerar både små och stora matproducenter i Sverige.
2010: Djurskyddets Sveriges, Stora djurskyddspris 2010.
Wine Spectators Award of Excellence 2010.
Nominerad ”2010 års Trip Award” på Turistgalan 28 oktober
2011: Wine Spectators Award of Excellence 2011
2012: Good Farm Animal Welfare Awards i Paris Det är med glädje och stolthet vi kan meddela att Ängavallen den 25 oktober fått såväl Good Dairy Award som Good Pig Award vid den stora galan Good Farm Animal Welfare Awards i Paris. Det är ett fint kvitto på att vi gör rätt som vägrar att kompromissa och tillåta undantag i det 100 procent ekologiska jordbruket. Detta inte minst för djurens skull. Sedan blir allt så mycket godare på det viset.
Wine Spectators Award of Excellence 2012.

TEXT Fredrik Ericsson
E-Mail fredrik@galoreweekend.se
FOTO Daniel Askolin

Fler Intervjuer

februari 2020
Olle Berggren
december 2019
Fredrik Ericsson
november 2019
Olle Berggren
» 0 « HUSHÅLL
3 EDITIONER
0:-
» 0 « Företag
3 EDITIONER
0:-