Onsdagen 17 juli firade La Bonne Vie på Davidshallstorg 10-årsjubileum. Det bjöds på mat, dryck och musik. Galore var på plats och tog del av den glada stämningen.
Onsdagen 17 juli firade La Bonne Vie på Davidshallstorg 10-årsjubileum. Det bjöds på mat, dryck och musik. Galore var på plats och tog del av den glada stämningen.
Att kalla Wengers rekordkniv cigarrsnoppare kanske är en stretch, men denna galna fickkniv har hela 87 olika verktyg med totlat 141 olika funtioner. Däribland cigarrsnoppare. Rekordet noterades 2007 i Schweiz.
Att kalla Wengers rekordkniv cigarrsnoppare kanske är en stretch, men denna galna fickkniv har hela 87 olika verktyg med totlat 141 olika funtioner. Däribland cigarrsnoppare. Rekordet noterades 2007 i Schweiz.
Att kalla Wengers rekordkniv cigarrsnoppare kanske är en stretch, men denna galna fickkniv har hela 87 olika verktyg med totlat 141 olika funtioner. Däribland cigarrsnoppare. Rekordet noterades 2007 i Schweiz.
Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!
Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!
Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!
Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.
Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.
Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.
Galore är ett mediabolag som informerar, guidar, underhåller och inspirerar genom tidningar och event. Det redaktionella innehållet är i huvudsak nöje och näringsliv.
Propellergatan 2
211 15 Malmö