Den danska fraktkoncernen Mærsk utforskar möjligheten att driva containerfartyg med hjälp av kärnkraft. Bolaget har tillsammans med sjöfartsföretaget Lloyds Register och brittiska Core Power inlett en studie för att undersöka regler och säkerhetskrav för att driva containerfartyg med små modulära reaktorer (SMR). Målet är att bana väg för utsläppsfria fartyg och bidra till sjöfartsindustrins omställning till nollutsläpp. Maersk understryker dock att utmaningar kring säkerhet och avfallshantering måste lösas innan tekniken kan bli aktuell.
Den danska fraktkoncernen Mærsk utforskar möjligheten att driva containerfartyg med hjälp av kärnkraft. Bolaget har tillsammans med sjöfartsföretaget Lloyds Register och brittiska Core Power inlett en studie för att undersöka regler och säkerhetskrav för att driva containerfartyg med små modulära reaktorer (SMR). Målet är att bana väg för utsläppsfria fartyg och bidra till sjöfartsindustrins omställning till nollutsläpp. Maersk understryker dock att utmaningar kring säkerhet och avfallshantering måste lösas innan tekniken kan bli aktuell.
Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!
Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!
Det är väl ingen konst att skriva en krönika som denna, tänker ni förmodligen. Bara att komma på vad man ska skriva om och sedan börja knattra på tangenterna. Fait accompli redan innan man börjat. Om det bara inte vore för den lilla detaljen “att komma på vad man ska skriva om”... Nåväl, möjligen kunde jag skriva om den gången vi tog taxi till en bättre tillställning, uppklädda i aftonklänning resp smoking, och jag plötsligt kom på att jag glömt det viktigaste: En cigarr att fira med efter middagen!
Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.
Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.
Som små ståtliga pinnar stack de upp ur gräset när jag traskade i spanskt solsken. Fullt av dem. Precis som våra diken är fulla av smultron om sommaren. Jag pratar om den förnäma krispiga lilla grönsaken sparris. En liljeväxt som varje år intar varenda meny under några månader om våren - för att sedan försvinna spårlöst till nästa gång. Sparrisen har en kort och intensiv säsong och en klok person (min mamma) lärde mig en gång en tumregel - om du går på restaurang och det finns ”svensk sparris” på menyn efter midsommar så antingen ljuger restaurangen eller så kommer du bli serverad en trådig, seg och tråkig sparris. För i Sverige har sparrisen säsong fram till midsommar. Inte en dag längre. Så regeln är – frossa tills du dansar till små grodorna.
Den snabbaste (modifierade) traktorn byggdes av BBC Top Gears ingenjörer för några år sen och fastställde världsrekordet till 140.45 km/h. The Track-tor, som den kallas har en 5,7-liters Chevy V8 och luftfjädring för att klarar hastigheten. Föraren som håller rekordet var såklart anonyme ”The Stig”.
Den snabbaste (modifierade) traktorn byggdes av BBC Top Gears ingenjörer för några år sen och fastställde världsrekordet till 140.45 km/h. The Track-tor, som den kallas har en 5,7-liters Chevy V8 och luftfjädring för att klarar hastigheten. Föraren som håller rekordet var såklart anonyme ”The Stig”.
Den snabbaste (modifierade) traktorn byggdes av BBC Top Gears ingenjörer för några år sen och fastställde världsrekordet till 140.45 km/h. The Track-tor, som den kallas har en 5,7-liters Chevy V8 och luftfjädring för att klarar hastigheten. Föraren som håller rekordet var såklart anonyme ”The Stig”.
Galore är ett mediabolag som informerar, guidar, underhåller och inspirerar genom tidningar och event. Det redaktionella innehållet är i huvudsak nöje och näringsliv.
Propellergatan 2
211 15 Malmö